En vecka för mig

Jag har inte planerat för sommaren.
Jag har inte ansökt om semester eller ens tänkt ut vad jag, eller jag och mina killar, ska göra.
Det är kanske den största ångesten med att vara skild – att behöva göra alla planer själv. I ärlighetens namn saknar jag helt glädjen för detta.

Dock inser jag att kommer att behöva en vecka bara för mig. Något som ska berika min själ och min tillvaro. Förra året var jag en prova-på-vecka hos Terry Evans. I år vill jag göra något som är helt befriat från prestation, något som bara låter min själ att andas fritt.

Jag tänker yoga och meditation. Med stort fokus på den mentala hälsan och välbefinnandet. Men jag vet inte var.
Så jag frågar dig om tips. Har du varit någonstans eller hört talas om något som skulle vara att rekommendera?

En tanke som slagit mig är en tiodagars Vipassana men efter att ha sett den fina dokumentären The Dhamma Brothers är jag inte säker på att jag är redo. Kliet i kroppen och det faktiska motståndet mot att möta mig själv finns där. Feg? Ja, troligen.

Så, jag skulle bli jätteglad för tips. Antingen genom kommentarer till inlägget eller som mejl till samtalmedgud (at) hotmail (punkt). com.

vila

#102 dagens glad – Mini

Jag ser den över tre timmar långa dokumentären George Harrison: Living in the Material World från 2011 av Martin Scorsese. Jag är nyfiken på hans väg till andligheten.

Jag måste säga att jag känner ett visst släktskap.
Inte i musikaliteten (min lyser med sin frånvaro) men i det andliga sökandet och den fantastiska Minin. Min må kanske inte vara fullt så dekorerad men jag kör Gulan med ett stort leende varje gång.

img_2

Påhitt

Jag är förkyld och hängig. Det händer aldrig.
Jag är svullen och trött. Det händer ofta.
Jag ska köra en detox. Det händer jämt och ständigt.

Påsken var fylld med fantastisk mat och allehanda godsaker. Alkoholen var inga problem att låta bli men godiset…varför åt jag E-fyllt godis? Jag åt tills jag fick huvudvärk och illamående, och det går ju ganska snabbt när man rensat sig på konstgjorda ämnen sen tidigare. Men inte slutade jag för det. Jag gick på’t igen. Och igen. Och igen.

Nu är jag på hemmaplan och mår som jag förtjänar. Så jag blandar mig en rävcocktail att dricka genom dagen. Uppkokat vatten med citron, ingefära och chili. Receptet är eget påhitt. Jag utlovar inga garantier. Inte för mig själv och absolut inte för någon annan. Men jag är trött på att vara trött.

Jag hoppas att ni som då och då läser här tar det jag skriver för vad det är. Ibland kan jag glimma till med någon klokskap men oftast tar jag väldigt långa om- och irrvägar för att hitta till huvudled. Skratta åt mig, eller ännu hellre med mig, för jag bjuder gärna på mina idiotier. Och känner du igen dig kan du skratta med dig själv också.

Jag tror på att den som vågar prova skall finna.

Vad det nu än är man söker.

detox

Flickan och drömmen – del 2

Jag drömmer aldrig. Eller åtminstone kommer jag inte ihåg vad jag drömmer.
”Men det är bara att du ber om att få komma ihåg dem innan du går och lägger dig så ska du se att det kommer,” säger han som är drömtydare till mig.

Så jag bad. Och jag fick – i överflöd.
Så ibland ber jag om att få slippa eftersom de är långt ifrån behagliga alla gånger.

Nu har man kunnat konstatera att det inte bara är under vår REM-sömn som vi drömmer utan även under det som kallas NREM (non REM-sömn) och att dessa drömmar skiljer sig åt. Medan vi under NREM-fasen bearbetar och lär oss av våra erfarenheter är det under REM-sömnen som vi verkar i det som komma skall, dvs i framtiden. Det är här många av de bästa idéerna kläcks, där Nobelpris skapas och nya läkemedel har uppfunnits men det är också här många av våra värsta mardrömmar upplevs.

Så vad är egentligen våra drömmar och varför har vi dem?
Bortsett från Freud och hans tolkningar av våra drömmar finns det även en vetenskaplig sida av vad som händer om natten. Är du det minsta intresserad av livet på den sovande sidan kan jag rekommendera PDS Novas drömdokumentär som jag såg när jag inte kunde sova igår kväll.

Tillbaka

En vecka kom och gick. Så fort.
En vecka i Skåne med sol, hav och den där längtan att inte behöva återvända.
Jag jobbade och jag sprang. Så mycket mer hann jag inte. Kanske inte behövde mer.
Men nu är jag här.
Igen.

Jag försöker svälja gråten som under hela tågresan hotat med att svämma över. Hemma skapar den mascararänder över hela ansiktet.
Känslorna som ett brev på posten. Väntande och ändå omöjliga att förtränga. Om bara förkylning och feber kunde släppa skulle jag springa ifrån dem, åtminstone för en liten stund.

There’s no place like home.
If only I could find it.

rubyslippers

Flickan och drömmen

Strax före halv sju glimtar den till. Solen.
Så jag ger mig ut för att plocka valda delar ur min livsdröm – att springa längs havet.

På plussidan:
+ Doften av hav och tång
+ Danmark som ligger glittrande i horisonten
+ Spring i benen

På minussidan:
- Ägglossning vilket får mig att springa som en skadeskjuten påskhare med en korg krossade ägg
- Motvinden som på hemväg får löprundan att kännas som en segdragen slowmotionfrekvens (inte för att jag var särskilt snabb ens från början).

Havet

Dagens gul

Jag kan bli kär i en form.
Eller en färg. Jag blir nästan alltid glad i gula saker.
Och det här underbara parasollet förenade dem båda. Lite ”Bali goes nakenbad i Mölle”. Fast det kan jag lova, så kallt och regnigt som Skåne är idag gör det sig bäst som heltäckande paraply.

Mirlo
U
nderbart parasoll från Mirlo.